IVF, provrörsbefruktning
IVF är en behandling då ägg plockas ut och befruktas utanför kroppen. Ett befruktat ägg kallas för embryo. Några dagar efter befruktningen sätter läkaren in embryot i livmodern. Där fortsätter det förhoppningsvis att sitta fast och utvecklas till ett barn. IVF-behandling är vanligt.
IVF kallas också för provrörsbefruktning. Behandlingen passar bra vid till exempel äggledarskador, endometrios
, nedsatt spermiefunktion eller om inga andra behandlingar funkar.
IVF är en förkortning av in vitro-fertilisering. Det betyder befruktning i laboratorium i glaskärl eller provrör.
Förberedelser
När det inte går att få till en befruktning är vanligt att göra en barnlöshetsutredning. Utredningen kan visa om IVF är en lämplig behandling.
Innan IVF-behandlingen får du som vill bli gravid lämna prover.
Proverna ska kontrollera att du inte har några sjukdomar som överförs via blodsmitta, till exempel HIV
, hepatit B eller
hepatit C
. Om du har en sådan sjukdom måste den behandlas först. Det är olika vilka förutsättningar du sedan har för att göra IVF-behandling.
Så går behandlingen till
En IVF-behandling består av flera olika moment.
Först behöver hela processen runt ägglossningen kontrolleras av läkare.
Att blockera ägglossningen med nedreglering
Till att börja med får du kanske göra en så kallad nedreglering. Då får du ta hormoner som blockerar kroppen från att sätta igång ägglossningen för tidigt.
Det är vanligast att få ett hormon som du sprejar i näsan. Det sprejar du ett par gånger om dagen, under två till tre veckors tid.
Du kan också ta hormonet som dagliga sprutor. Sprutorna tar du några veckor innan läkaren planerar ta ut äggen. Du behöver inte åka in till kliniken för att få sprutorna, utan tar dem själv. Personalen visar hur du ska göra.
Sedan kan du behöva lämna ett blodprov som visar om nedregleringen fungerat. När ägglossningen är blockerad är det dags för hormonbehandling som ska stimulera äggblåsor att växa.
Att blockera och stimulera samtidigt
En del får istället behandling utan nedreglering. Det kallas för antagonistbehandling. Då får du sprutor som blockerar och sprutor som stimulerar samtidigt. Alltså både sprutor som blockerar kroppens egna hormonsignaler och sprutor som ska stimulera ägglossningen.
Stimulerad ägglossning för IVF
Under en vanlig menscykel lossnar det oftast ett ägg. Vid IVF ska det helst lossna flera ägg. Då blir chanserna bättre att lyckas. Därför får du läkemedel som hjälper till att stimulera flera ägg att lossna.
Äggstockarna ska bilda mogna äggblåsor, så kallade folliklar. För att det ska hända får du ta sprutor med ett hormon som heter FSH. Du tar sprutorna i omkring tio dagar.
Läkaren använder vaginalt ultraljud för att kontrollera om det blir några äggblåsor. Ibland kan du även få lämna blodprov. Du får besöka kliniken två eller tre gånger under den tiden du tar sprutorna. När det finns tillräckligt många folliklar får du en spruta med ett hormon som kallas hCG. Hormonet får äggen att mogna, och två dygn senare kan äggen hämtas ut.
Att lämna sperma
Sperma ska lämnas samma dag som äggen ska hämtas ut. På mottagningen brukar det finnas särskilda rum eller toaletter där det går att onanera. Du måste inte onanera på kliniken. Det viktigaste är att provet kan transporteras till kliniken inom ungefär en timme. Det måste då hållas kroppsvarmt, till exempel om du har behållaren i armhålan.
När äggen plockas ut
När läkaren hämtar ut äggen använder hen ultraljudsundersökning och en nål. Läkaren för in en ultraljudsstav i slidan och kan då se en bild av äggblåsorna på en skärm. Genom ultraljudsstaven för hen en tunn nål in i slidan. Nålen sticks in i äggblåsorna och äggen hämtas ut.
Du kan känna beröring och tryck när äggen plockas ut. Undersökningen kan för en del göra ont, men du får smärtstillande läkemedel.
Behandlingen att ta ut äggen från äggstockarna brukar ta 15 till 20 minuter. Efteråt får du stanna kvar och vila i ungefär två timmar. Därefter får du lämna kliniken.
Äggen befruktas i odlingsskålar
Äggen samlas i ett provrör och lämnas till klinikens laboratorium. Där flyttar laboratoriepersonalen över äggen till speciella odlingsskålar och tillsätter spermierna. Efter några dagar har förhoppningsvis några av äggen befruktats och blivit embryon.
Mikroinjektion när spermierna är få
Det går det att hjälpa en spermie att komma in i ett ägg om spermierna är få eller har nedsatt rörlighet. Den varianten av provrörsbefruktning kallas mikroinjektion. När ägget har hämtas ut ur äggstocken sprutas en spermie direkt in i ägget genom en väldigt tunn nål.
Om det helt saknas spermier i sädesvätskan utreder läkaren om det kan finnas spermier i testikeln eller bitestikeln. Om där finns spermier görs en liten operation för att kunna få ut spermierna. De kan sedan användas vid en mikroinjektion.
Embryot sätts in i livmodern
Om något ägg har blivit befruktat sätter läkaren tillbaka det in i livmodern. Det brukar ske två till sex dygn efter att äggen plockats ut. Du som vill bli gravid får ligga i en gynstol. Närstående kan sitta med bredvid. Läkaren sätter tillbaka embryot genom en tunn plastslang som kallas kateter. Katetern förs in i slidan, genom livmodertappen och in i livmodern. Samtidigt brukar läkaren hålla en ultraljudsapparat mot magen för att kunna se. Behandlingen tar ungefär tio minuter.
Det är vanligast att läkaren sätter tillbaka ett embryo, och bara i undantagsfall två.
Frysning av befruktade ägg
De embryon som eventuellt blir över efter behandlingen kan frysas in, om de är av bra kvalité. De befruktade äggen kan sparas och användas vid framtida försök, om det första försöket inte skulle leda till en graviditet.
När embryot är på plats
Efter att embryot har satts in i livmodern får du ta ett hormon som heter progesteron. Det hjälper livmoderslemhinnan att ta emot embryot så att det kan fastna och börja växa. Du kan få hormonet antingen som slidpiller, stolpiller eller genom en spruta. Du behöver ta det i ungefär två veckor. En del får en blodblandad flytning under progesteronbehandlingen. Det behöver inte betyda att behandlingen har misslyckats
Men... sen finns det ett stadie till... som jag självklart hamnade i...
En del får överstimuleringssyndrom
Det kan hända att det bildas för många äggblåsor, men det är ovanligt. Det kallas för överstimulering.
Din mage kan svullna upp om du får en svår överstimulering. Det beror på att det samlas vätska i magen. Du kan få tungt att andas om vätskan i magen trycker mot lungorna. Då kan du behöva bli inlagd på sjukhus. Där får du behandling. Efter en till två veckor brukar magen vara som vanligt igen.
